varaskadefri.blogg.se

 

För ca 6 år sedan gick jag på samtal 2 gånger i veckan på BUP, jag var deprimerad och levde med ångest varje dag. Jag skadade mig själv och hade svårt att se nästa dag framför mig. Under ett samtal på BUP's öppenvård valde personalen att lägga in mig på slutenvården. Öppenvården är en mottagning som är öppen på dagen, oftast är man där ca 1 timma på ett samtal med en kurator, terapeut, psykolog eller läkare.  Att läggas in på slutenvården innebär att man är på en låst avdelning dygnet runt med utbildad personal, man läggs in för att öppenvården bedömer att det finns en fara mellan liv och död. Jag blev väldigt ledsen av att åka hem och packa väskan för att åka till ett låst ställe där jag inte kände någon. Jag grät och ville hoppa ur bilen på vägen dit. Jag som hatar att sova borta, jag kan ju inte ens sova över hos en kompis. .. hur ska detta gå?! Jag trodde att jag skulle få en vit sjukhusklänning och bli inspärrad på ett mentalsjukhus som i amerikanska skräckfilmer. Jag var livrädd och ville inget annat än att åka hem. 

 

När vi väl var framme på avdelningen som låg i en egen byggnad kändes det lite lättare, det var inte så farligt trots allt. Jag fick ha mina egna kläder, allrummet hade massor av spel, tv, pyssel, musikrum, idrottshall m.m.. En stor röd och rund matta låg mitt i "hallen" bredvid köket och matsalen. Det såg nästan ut som ett vandrarhem. Det kom fram flera andra ungdomar som var inlagda som sa hej. Jag fick vara utan mobiltelefon men jag fick röka på bestämda tider, jag skulle nog klara mig ändå. 

 

Det är inte roligt att vara inlagd, spendera dagarna med andra ungdomar som mår dåligt. Några lärde jag känna, vissa har jag kontakt med än idag.  Det var jobbigt att inte ha någon telefon eller dator, det jobbigaste var att jag fick inte skada mig själv.  Men konstigt nog kändes det skönt att vara inlagd, följa rutiner och ibland fick vi tillochmed gå iväg till badhuset som låg några meter bort. Jag brukade försöka "må bra" under tiden jag var inlagd,så att jag snabbare kunde komma hem och fortsätta mitt liv med självskadebeteende. Min hjärna var så pass inställd på att skada mig själv, det är hemskt - därför vill jag dela med mig av hur det kan vara när man mår dåligt. Det är viktigt att öka förståelsen för psykisk ohälsa, men även att jag är ett bevis på att det går att ta sig ur en depression och ett destruktivt beteende . Håll ut, det kommer bli bra tillslut även om du kanske får kämpa länge. =)

 

Fortsättning följer...